Inte förrän Bella börjar lägga ihop två och två - att Edward är snabb som en kobra, stark som en björn, kall som en fisk och ljusskygg som en fladdermus - går det upp för henne att killen är vampyr.

Och när det väl gör det är hon redan hopplöst förälskad. Inte ens det faktum att Edward pendlar mellan att vilja hångla upp henne och att vilja äta upp henne får henne att dra öronen åt sig, och de två inleder ett livsfarligt förhållande.

På det stora hela är det mycket som är snyggt i "Twilight". Inte minst vampyrerna - som osar av det sex det aldrig snackas om (eftersom detta är en ungdomsfilm). Soundtracket är stämningsfullt, miljöerna är vackra och kärlekshistorien är ovanligt köttig för att handla om tonåringar.

(Edward är visserligen född 1901, men har varit 17 år sedan 1918.)

På minussidan är att filmen är lite för lång, och att dialogen på vissa ställen är ungefär lika pinsam som anteckningar ur en tonårings dagbok.

Detta lär dock knappast hindra "Twilight" från att dra in storkovan - och därmed sätta bollen i rullning för en ny stor, lukrativ film.

den var skitbra och jag börjar fatta nu varför alla tonårstjejer är kära i edward/robert. han är så, så aahh.... kan inte säga vad. i en scen spelas supermassive black hole i bakgrunden och man blir jävligt fokuserad på edward/robert och jag kan säga att till den musiken skulle jag kunna grovhångla med honom på en soptipp. vilken pudding, hur kan vissa edwards se ut så och andra edwards bara inte ?

en dreglande monise säger godnatt