man vet inte vad som väntar runt hörnet, det vet man aldrig. man har en period då man tänker hela tiden och rentav mår dåligt för det som kommer ske eller sker..man vet aldrig vad man har tills man blir av med det, en kärlek, en vän eller en i familjen. man går fram och tillbaka inbillar sig att allt blir okej, allt blir bra. hon blir frisk snart, inget kommer hända. trots att man själv vet att man ljuger så finns det alltid ett faktum..det är inte sant. du kan kompensera upp sorgen du känner i hjärtat med att vara med vänner, bli kär..men när det väl slår dig..när du väl ramlar handlöst ner för ett ändlöst hål då finns det inget som hjälper. dina tårar kommer rinna, du kommer ha dåligt samvete..varför fanns jag inte där? varför hade jag så svårt och prata i telefon i 5 minuter till? varför kunde jag inte skita i mina vänner och pallra arslet dit? det är just när dem här tankarna dyker upp då man mår som sämst. dem här tankarna jagar mig. vägrar släppa, jag vägrar släppa..jag kommer aldrig släppa taget. det är och kommer föralltid vara som det varit, du e hos mig och jag kommer alltid finnas för dig. ♥