1 till tecken på detta är exempelvis: idag efter skolan så gick jag ut med gummistövlarna på. jag gick bara rakt ut och visste inte vart jag var påväg, men eftersom jag bor nära en skog så hamnade jag där så småningom. jag såg stigen i skogen, men sket i den. alla andra har ju gått i stigen, jag kände bara ett starkt behov av att gå vilse, som sagt - jag följde inte stigen. jag gick med raska steg med huvudet ner mot marken utan att titta vart jag gick. hade ingen aning vart jag var påväg eller ens vart jag ville. men tillslut så började jag gå på sten och jag märkte att jag hade vatten framför mig, där hade jag gått i ca en timma och hittat vatten! jag satte mig ner började titta ut mot vattnet,  började drömma mig bort. jag tror att jag håller på att bli galen och förtränga allt jag tidigare lärt mig.
- snälla jag ber, hjälp mig

2 tecken jag helst inte vill tänka på och helst glömmer är att jag, nu , två nätter i rad, har gått ut till skogen gjort samma sak trots att klockan har varit 10-11 på natten. jag har gått ut och gått och bara hamnat ngnstans, självklart har jag inte gått i en timma men jag har gått en kvart, hamnat ngstans och tittat på månen.
- inte typiskt mej att göra en sån sak.

samtidigt som jag har stått där och kollat på månen har jag velat ngt, jag har inte bara stått där för skojs skull. jag har kollat runt mig själv, vetat att det fanns något där, haft en klump i halsen och känt att jag hade kunnat gråta närsomhelst. det är ngt som stör mig, jag vet bara inte vad.
- är det ngn av mina nära som kanske vet ?

för ett par dar sen gick jag in till badrummet innan jag skulle sova för att tvätta bort mitt smink. när jag tvättat bort sminket såg jag till min förfäran att jag hade djupa lila ringar under mina ögon och min ögonvita hade blivit helt röd av all dagens ansträngning. jag kollade sedan ner på min arm, min tumme, och kände att jag ville ngt. jag gjorde det jag trodde min kropp, mitt huvud ville att jag skulle göra. när jag kommer ut ur badrummet ser jag mig själv i spegeln en sista gång innan jag ska lägga mig och brister ut i gråt när jag ser vad jag gjorde alldeles nyss mot mig själv, därinne, i badrummet, i ensamhet. nej, jag skärde inte mig själv om ni tror det, utan ngt som jag anser psykiskt sätt är mycket värre.
- varför in i helvete skulle JAG göra ngt sånt ?

jag lägger mig sen i sängen, släcker lampan och jag ser den igen, månen, fullmånen. den var vit, stor och sken som aldrig förr. jag har aldrig sett den sådär förut. - detta hände två dagar i rad och jag vet, jag vet att något händer med mig eller så är det bara en varning att något kommer att hända. eller så är och kommer jag bli fullständigt galen.
- vilket jag tvivlar på.

jag vill inte ha ngn sympati och NEJ detta har ingenting med filmen Twilight att göra, det är ngt som har funnits men inte visat sig förrän nu. jag kände bara att jag behövde tömma mig, och jag kan inte prata med mina föräldrar för min mamma tror redan att jag är galen. så jag valde att dela det är ist. och för sista gången jag söker inte efter att någon ska tycka synd om mig, och NEJ jag skulle absolut inte skära mig själv. det lite konstiga är att jag har det oerhört bra, inga problem alls, jag vet bara inte varför det här ska hända just mig ?

 - detta hände när jag hade mina lite sämre dagar, jag skrev det då samt ett brev som folk skulle ha som ett minne av mig, men jag överväger frtf beslutet jag hade förut. mitt psykiska sätt har blivit bättre och jag har märkt framsteg på bara en vecka nu, men jag mår fortf inte bra. jag gör inte det, och orkar inte låtsas trots att jag gör det, jag är stark nog att göra det men snart ger jag upp, precis som jag gjorde för ngra veckor sen. men min mask är gjord av betong...men tom betong spricker tillslut. nu publicerar jag ju det som jag skrev förra veckan, frågan är om jag också ska publicera minnesbrevet eller behålla det för mig själv.?

xxxxxoooo monise