"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""

Tiden går. Även när det känns omöjligt. Även när varje sekund tickar förbi likt pulserande blod under ett blåmärke. Tiden går ryckvis, ibland fort och ibland sakta, men den går. Till och med för mig.

smärvågorna som hittills bara skvalpat inom mig blev nu så höga att de skjöljde över mitt huvud och drog ner mig under ytan.

jag kom inte upp igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0