jag är kär i den hära,

Meet me halfway, right at the boarderline
That's where i'm gonna wait, for you
I'll be lookin out, night n'day
Took my heart to the limit, and this is where i'll stay
I can't go any further then this
I want you so bad it's my only wish.


" man vet aldrig vad man har tills det inte finns längre"
Varenda allmänbildade objekt med puls har hört det här ordsråket och ja det stämmer. När allt bara var serverat på ett fat fattade jag ingenting, jag tog för givet att min farmor alltid fanns där, hon bara fanns liksom eller man förväntade sig aldrig att nåon dag kanske ngn du verkligen älskar hamnar på sjukhus på grund av dig? Allt det här hade jag aldrig i huvudet, men nu...nu sitter det i benmärgen och man kan inte glömma, hur mycket man än önskar. För att "gjort är gjort", ingenting att göra åt en så ren och sann fakta. Nu pulserar ett mörkrött varmt och gott hjärta på St.Görans sjukhus, men vem vet? vilken sekund som helst kan det slockna.

vill man verkligen leva med känslan av att aldrig kunnat säga hejdå?

   


     


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0